Är väldigt mycket känslor inom mig just nu.
Jag mår illa,
jag är glad,
jag är ledsen,
jag är trött,
orkeslös,
vill bara ge upp ibland,
känner även att livet är värt,
livet har saker att ge,
dagarna är fyllda med glädje och hopp.
Men ibland får jag bara svårt att se,
det blir som en dimma runt mig,
och ljuset suddas ut.
går in i gamla vanor,
i gamla tankebanor.
och jag känner direkt igen det...
det är en plats som jag är van vid,
men som jag vägrar komma tillbaka till,
jag vet vad jag måste göra,
jag vet hur jag ska göra.
men ibland känns det jobbigt,
ibland känns det ensamt,
och just nu känns det fruktansvärt tomt..
att du går vidare om och om igen,
och jag står och trampar i dina fotspår och kan inte hänga med...
vem sa att kärlek inte varar för evigt?
den som sa det, vet inte vad kärlek är...
0