Jag sitter där, tyst i mörkret med tvn's ljus flimrande i ansiktet.

Jag ler i vetskapen att du sitter bredvid,

jag behöver inte ens se på dig för att le...

Jag vet att det som hände för en stund sen var verkligt,

jag vet att min känsla när du höll om mig och kasta ner mig i sängen fanns där.

Den finns där.. 

 

Det är rätt märkligt att efter alla dessa år är du fortfarande den enda som kan få mig att le så,

att känna leendet ända ifrån magen... 

 

Jag tittar upp på dig, 

Och jag vet då att detta inte varar för alltid,

detta är för en kort stund, detta är för nuet... 

Men så får de va, för det är värt det,

det där leendet gör det värt det!

Om så bara för en dag,

om så bara för en timme,

en minut,

eller en sekund. 

 

För just i det leendet är jag jag,

och mitt jag är awesome.

Och för den sekunden är jag awesome. 

 

Och jag vet att du vet.