Jag vet inte egentligen, dagarna flyter ihop med varandra,
drömmarna flyter ihop med verkligheten
och däremellan står jag.
Fastklämd.
Jag vill att allt ska va awesome,
men det är de inte.
Jag vill att du ska se hur bra jag har de,
men de har jag inte.
"Vi måste träffas, vi måste va"
Vi har gjort det här för länge nu,
hit och dit, du och jag.
Du pratar om oss, men du var aldrig med mig.
Jag känner mig så ensam.
Vi hade något bra,
ja det vet både du och jag,
men du tog mig för givet.
Även misstag kan ske av vilja..
och vi har gjort detta för länge nu.
Jag försöker blicka framåt,
men står helt stilla.
0