"Better to feel pain than nothing at all"
Den kända slogan som passar så väl in på allt.
För varje gång jag får ett nej så gör det ont,
men det är väl bättre än att va helt likgiltig?
Bättre än o va den känslokalla person som
jag tidigare har varit.
Jag håller huvudet högt o hoppas på ett ja nästa gång,
detta nekande skär i mig,
vilket är en känsla jag saknar varje dag,
en känsla jag kämpar mot att vilja ha,
varje dag är fortfarande en kamp,
trots att jag varit fri i flera år...
Snälla, bara underlätta för mig.
Säg vad du känner,
berätta vad du tycker,
eller i alla fall tala om vad du vill och vad du är ute efter.
Denna ovisshet är så jobbig,
denna viljan till bekräftan dagligen gör mig tokig.
Bara ge mig det jag vill ha?
Snälla...?
0