du närmar dig bakom mig,
jag vet att du är där,
vågar inte röra mig.
Känner dina andetag mot min nacke,
de är tunga,
och jag känner spänningen i luften.
Jag vet att du vill göra illa mig
och av någon anledning vet jag att jag kommer låta dig göra det.
Av någon konstig anledning så vill jag det.
Du greppar min handled,
böjer min arm upp mot min rygg,
trycker till och jag far in i väggen framför.
Du biter tag i min öronsnibb,
jag kvider till.
Vilket bara eggar dig mer.
"Klä av dig"
Det är mer en order än en fråga.
Jag vänder mig om och tvekar,
då kommer svingen,
din hand träffar min kind.
"Klä av dig"
Ingen tvekan denna gång,
mina kläder ramlar till golvet
medan du iakttar mig.
Du säger åt mig att vända mig om igen,
och jag följer varje ord du säger.
Jag hör dig fumla med något,
sedan kommer tystnaden.
Allt jag kan höra är dina andetag,
och mitt hjärta som slår,
de slår högt,
och snabbt.
Inte bara rädlsa utan även av förväntan,
sedan bränner det till
och jag skriker.
Ännu en gång,
och ännu en gång.
Hårdare för varje slag,
det måste vara läderremmen denna gång.
Smärtan är allt för stor och jag kan inte längre hålla tillbaka tårarna..
De rinner längs mina kinder och du ska inte få vinna,
jag kommer inte be dig sluta.
Du slår hårdare och snabbare
och tappar till slut fattningen.
Jag känner hur det brister....
0