Börjat vara uppe ganska sent återigen, inte direkt för att jag gör något, utan mer för att sömnen inte lockar alls. Det är dock mycket nackdelar med att vara uppe längre. Tankarna hinner vandra iväg på alla möjliga vägar. De analyserar allting och går genom alla aspekter om  och om igen. Detta gör ofta att jag ställer samma frågor om och om igen till samma människor hela tiden. Detta förstår jag kan kännas väldigt påfrestande. Speciellt om jag får samma svar om och om igen... men oftast får jag inte det.

Svaret kan låta annorlunda från gång till gång, grunden i det kan må vara den samma som innan, men allt runtomkring blir annat, annan tonart, andra meningsuppbyggnader och så vidare. Och när detta är annorlunda får jag ännu en ny aspekt att ta in i min analys.

 

Jag fick till mig häromkvällen att allt förändras, allt och alla. Jag kan inte hålla med om det. Anser mer att individer gör saker av gamla vanor och seder, man kan självklart ändra på vanor, man kan ändra på vissa aspekter hos människan, men kan man verkligen ändra på den man är? Kan man inte det kan man inte säga att allt förändras. 

I och med detta kom ett konstanterande dock att man inte kan försöka reparera det förflutna utan istället försöka bygga något nytt, men om man sätter i en ny motor i en bil är det ju fortfarande samma gamla kaross. Är inte det att reparera det gamla? 

Eller är det att bygga något nytt? 

 

Jag vill verkligen kunna bygga upp något nytt, men har så sjukt svårt att släppa det förflutna, men jag vet att jag inte kan reparera detta, så det gäller att försöka bygga. Minut för minut, timme för timme, dag för dag, vecka för vecka och till slut kanske till och med år. Jag försöker, men är hela tiden rädd för att mitt hopp ska bli för stort, att min tro på att det kommer bli bra blir så stor att när de väl inte blir så bra som jag förväntat mig så kommer jag krossas återigen. Håller tillbaka hoppet och bygger på. Bit för bit, sten för sten.. till slut är min mur klar.