Ju längre in jag kommer i det som är,
ju mer tänker jag på det som var,
Det som kunnat vara.
Det hade kunnat vara du och jag,
Och ja... en till.
Men så är inte fallet och jag har accepterat det.
Jag har bara inte släppt det riktigt än.
Och varje år, varje år, tänker jag på det.
Vad jag gjort, vad jag gått miste om.
Jag bara undrar om jag någon gång kommer få uppleva det.
Eller om det var min chans,
och det inte kommer någon mer.
Slå mig,
jag ska inte va sån här.
0